unknow artist  Related Paintings of Anonymous :. | Spanish painter | charles ix, king of sweden | Portrait of Petrus Albertus van der Parra | Portrat eines Kindes mit Schlagreif | Allegory of Winter |
Related Artists:
Theodore Roussel
English Painter, 1847-1926 English painter and etcher of French birth. He was born and educated in France and settled in England in 1878, when he quickly established a reputation. Largely self-taught, his few extant early paintings show an eclectic style that combines the techniques of the Old Masters, which he studied in detail, with the subject-matter of modern urban life. In 1885 he was introduced to James McNeill Whistler, his neighbour in Chelsea, London, and in consequence a lifelong friendship was formed. As Roussel was a member of Whistler's London circle his work in watercolour and oil was influenced by the latter in style and choice of subject-matter. His oft-quoted remark that he was a 'pupil of Whistler' is, however, belied by his frequently distinct style, as seen in such paintings as the Reading Girl (1886-7; London, Tate). In 1888 Whistler introduced him to the techniques of etching and drypoint, resulting in such etchings as the Sign of the 'White Horse', Parson's Green (c. 1893-4; see Rutter, pl. xxx). For the remainder of his life he relentlessly pursued the medium, even, like Whistler, designing his own special frames. Always fascinated by the theoretical and practical nature of colour science, he constantly experimented and was an early pioneer of the technique of colour etching in England, producing such works as Dawn.
BOLTRAFFIO, Giovanni Antonio
Italian High Renaissance Painter, ca.1466-1516 Italian painter and draughtsman. A pupil of Leonardo da Vinci, he was active mainly in Milan and was particularly noted as a portrait painter.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.